IPRED-lagens första år gav endast tre fall!

Under IPRED-lagens första år har endast tre ärenden lämnats in till domstol.

Det är bolaget Ephone, Telia Sonera och Com Hem som fått en stämning mot sig som ett resultat av den nya Ipred-lagens första år. Att det endast rör sig om tre fall under ett helt år är enligt många ett bevis på att Ipred-lagen kommer få en relativt liten betydelse.

För Ephone hävdar fem ljudboksförlag att en av Ephones kunder sprider upphovsrättskyddade ljudböcker via en så kallade ftp-server och vill att Ephone ska lämna ut uppgifter om kunden.

För Telia Sonera gäller det ett antal filmbolag som begär att Telia ska lämna ut uppgifter om vem som står bakom det ip-nummer som kopplats till fildelningssajten Swetorrents

För Com Hem gäller det fyra skivbolag som begär att Com Hem ska lämna ut vem som står bakom ett ip-nummer som kopplats till spridning av upphovsrättsskyddat material via en så kallad DC-hub.

Nytt lagförslag tvingar bredbandsoperatörerna att spara IP-nummer

Nu förbereds en lag som bygger på EU:s datalagringsdirektiv Datalagringsdirektivet (Direktiv om lagring av elektronisk data). Direktivets officiella och fullständiga titel är Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät. Den svenska versionen finns än så länge enbart i form av en SOU; Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (SOU 2007:76).

SOU utredningen föreslår att operatörerna till skillnad från idag ska bli skyldiga att lagra sina kunders trafikuppgifter i ett år. Förslaget innebär vidare att operatörerna inte ska få använda trafikuppgifterna för egna syften och att trafikuppgifterna måste förstöras efter den ettåriga lagringstiden. Post- och telestyrelsen föreslås ha tillsyn över operatörernas verksamhet.

Konsekvensen av ett införande av föreslagen lag blir att bredbandsoperatörer som idag inte lagrar IP-nummer, inte längre med laglig rätt kan undvika att lagra sina kunders IP-nummer. Vilken i in tur medför att rättighetsinnehavare fullt ut kan ta hjälp av IPRED-lagen i sin jakt efter fildelare.

Ingen skyldighet för bredbandsleverantörer att faktiskt spara IP-nummer

IPRED-lagen kan enligt vad som i övrigt beskrivs här förelägga en bredbandsoperatör att ge ut uppgifter om en abonnent bakom ett visst IP-nummer. IPRED-lagen medför dock ingen skyldighet för bredbandsoperatörerna att faktiskt spara den här typen av uppgifter. IPRED-lagens bestämmelser kan alltså enbart tvinga en bredbandsoperatör att lämna ut de uppgifter som finns, dvs. som lagrats av operatören. Har en bredbandsoperatör beslutat att inte spara/lagra IP-adresser finns det således inget att lämna ut.

Bredbandsoperatören Bahnhof gick i veckan ut i media och meddelade att dom inte sparar sina kunders IP-nummer.

Detta resulterar i att IPRED-lagen i princip blir verkningslös för de bredbandsleverantörer som beslutar sig att följa Bahnhofs exempel att inte lagra uppgifter om kunder/användare.

Samla in uppgifter om vem som fildelar?

Vem får samla in uppgifter om vem som fildelar?

Rättighetshavare till film- och musikaliska verk etc. får enligt IPRED samla in och behandla uppgifter om intrångsutövare (bl.a. IP-adresser), i den mån behandlingen är nödvändig för att ett rättsligt anspråk ska kunna fastställas, genomföras eller försvaras.

IPRED-lagen

Det finns en mängd felaktiga rykten och feltolkningar om vad IPRED-lagen är och vad som faktiskt gäller.

Denna blogg har som syfte att klargöra vad den s.k. IPRED-lagen är och vad den faktiskt innebär.

IPRED-lagen är inte enbart en lag utan utgör flera lagar. Genom införlivandet av IPRED har ändringar gjorts i 8 befintliga lagar. Tillsammans skapar dessa lagändringar vad som populärt i media kallas IPRED-lagen.

Kort redogörelse om IPRED-lagen

Först ska klargöras att det alltid måste finnas ett beslut från en svensk domstol för att namnet på en abonnent bakom ett visst IP-nummer ska lämnas ut.

Lagändringarna (tillsammans populärt kallad IPRED-lagen) innebär bland annat att svensk domstol, kan besluta att en Internetleverantör ska ge rättighetshavaren information om vilken abonnent som har ett visst IP-nummer. Notera att ett beslut från domstolen att Internetleverantören ska röja identiteten på en abonnent bakom ett visst IP-nummer enbart ska göras om 1. tillräcklig bevisning (på sannolika skäl) lämnats om att det har begåtts ett intrång med hjälp av aktuell IP-adress och 2. om domstolen efter en s.k. proportionalitetsbedömning anser att det är rimligt att lämna ut den enskildes identitet. En proportionalitetsbedömning innebär att rättighetsinnehavarens behov av information vägs mot andra intressen, såsom bl.a. den enskildes integritet. För att rättighetsinnehavaren ska få ut uppgifterna krävs intrång i form av nedladdning eller fildelning av viss omfattning.

Detta bör i normalfallet innebära att mindre ringa intrång, dvs. om enbart mindre mängder (ett fåtal verk) material laddats ner (skilj från ladda upp/fildelning!) inte ska räcka för att domstolen ska anse att det står i rimlig proportion att faktiskt lämna ut namnet på IP-adressens innehavare.
Dock kan mindre mängder uppladdat/fildelat material av film- och musikverk anses medföra tillräckligt stor skada för att ett utlämnande enligt de nya bestämmelserna ska anses befogat. Typiskt sätt bör alltså krävas att intrånget som skett ska uppgå i viss omfattning för att information om en enskild abonnent bakom en IP-adress ska lämnas ut till rättighetsinnehavaren.

För det fall att domstolen beslutar om att lämna ut information om innehavaren av en IP-adress ska innehavaren informeras om utlämnandet.